om fredagen då allt kunde blivit fel.
Huvudet var splittrat och jag kände mest: Hem. Kaffe. Gråta. Framför spegeln sminkade jag mig omsorgsfullt ändå för kvällen, åkte med bussen för att hinna ta ut pengar och köpte ett paket tuggummi som kostar lika mycket som att skicka vykort till mormor. Såg fredagsglada människor le för sig själva. På Centralen stod jag
och stirrade tills någon frågade "Vill du ha kaffe?" "Ja tack".
Knackar på dörren långt bort hemifrån och får tacos, pojkvänspussar och Mariakramar. Vi ramlar omkring i natten, upp och ner för Erik Dalhbergsgatan och vidare till Andra lång.
Och det känns bra igen.
Comment
Postat av: Ebba Molin
du skriver så fint så fint!
kram
Trackback
