Sandra Leone

▲

flaws.

 

Det ser så ironiskt ut när pojkarna kliver på bussen i tunna vårkläder med tjocka snöflingor i håret. Eller gå på perrongen och titta ner på fötterna iklädda nyinförskaffade vårskor och andas in luddiga, vita, snurriga, tysta iskristaller. 

 

På piren gråter jag rakt ut mot dem på andra sidan Göta Älv. Jag hulkar, jag snorar, jag har solen i ögonen, jag beslutar mig men de kommer inte se någonting. Jag går vidare och trycker ner näsdukarna längre ner i fickan. 

 

Maten värmd i microvågsugnen smakar ingenting och föreläsaren svär i varannan mening och förolämpar oss i de resterande. Halva föreläsningen har gått och H petar mig i sidan och säger "Ska vi sticka och dricka kaffe istället?" Vi samlar ihop våra grejer, trycker ner allt i våra ryggsäckar och stegar ut för att nog skit är tagen för idag.

 

Längs Haga Nygata kommer snöflingorna tillbaka ivrigare än någonsin och vi halkar in på ett café med kakelugn och varmt kaffe. Jag har brister, flaws. Ibland pluggar jag inte fastän jag borde, jag har på mig vårskor trots att metrologerna varnar för snöoväder i april, en gång har jag gått från halva föreläsningen för att dricka kaffe ur spruckna koppar istället, men the cracks is where the lights get in. 

 

Så fin bild! Och det låter fint med lite lights in the cracks.

Åh asså känner verkligen med dig, är själv inne i värsta pluggsvackan och känner verkligen bara bläh bläh bläh på allt som inte är en kaffe med en vän eller picknick i solen. Men ingen är väl perfekt, så vi får väl vara så bra vi kan och nöja oss med det ;)

bästa texten. så äkta och vackert. kram

SV: tack fina för ditt råd. Tror också att lista upp för- & nackdelar kan vara bra, blir väldigt konkret då. Men suck, blir så trött på mig själv som tar varje litet beslut som blodigt allvar med :( Tack iaf, kram!