Sandra Leone

▲

explosionsrisk.

 

Helgen: Jag har åkt tåg, buss och spårvagnar. Jag har suttit i framsätet i en bil, trummat på mina knän, bredvid någon som släpper ena handen från ratten och kramar om min i stället. Sedan snubblat omkring på kullerstenar och fikat på Hagas varmaste café och kramat om min bästa vän för jag har saknat henne så mycket att hjärtat värker. Jag har suttit i en lägenhet någonstans med ett vinglas i handen och lärt mig nya spel fastän jag var alldeles för trött. Mitt i detta virrvarr trodde jag att jag skulle tappa bort mig och explodera, men jag är mer mig själv än någonsin.

underbart det låter. <3

Jag har tänkt på det där som handlar om hur man är sig själv. Och jag har märkt att jag hittar mig själv bland andra människor, platser och äventyr. Och under de där gångerna när man är själv för att försöka samla ihop sig, då hittar jag inte bitarna. Så kanske finns man inte hos sig själv, utan hos andra.

fint skrivet <3

Ohhh du beskriver allt så poetiskt och fint och man ser det framför sig =D

SV. Tack för tipset! :) Jag har väldigt få läsare, men jag skall tänka på saken! :)
Kram

Det låter väldigt levande och fint.

Visst är papperfåglar vackra! Detta var min första men knappast den sista.

Hoppas att du har en fin dag <3 jennie

du skriver himla fint

superfina bilder! sv: ja ellerhur, te är så underbart! har du något favoritte? :)

Ditt virrevarv beskrivs så fint och med sådan härlig värme. Tack för att du delar med dig.

Svar: Tack för uppmuntrande ord som ger värme i novembermörkret.

Kram

Fina bilder :)