familj.
Min familj är en ganska utspridd sådan. Jag menar mina kusiner bor närmre mig än vad min pappa gör och de bor i Stockholm. Det är cirka 470 kilometer härifrån. Men det är inte så farligt, i alla fall inte alla dagar. Det jobbigaste är när saknaden sliter tag i en sådär plötsligt och att det inte går att förklara för någon av vännerna, eftersom de helt enkelt kan förstå. Alls. De kan inte förstå för att de aldrig varit i samma läge. Då kramar jag mamma, för hon förstår också saknaden, och hon kan trösta med tanken att jag kan "komma hem" till så många andra platser än de flesta andra.
Comment
Postat av: ISA
åh ibland blir jag så fruktansvät avundsjuk på alla som kan åka hem till *valfri familjmedlem* en eftermiddag på en snabbfika.
Postat av: Emelie - Lever drömmen i Paris!
Det är tufft att inte ha de man älskar inom räckhåll, jag beklagar verkligen...
Men som din mor säger. Kärleken gentemot dig är inte mindre någonstans, trots att saknaden dämpar upplevelsen av den ibland.
Trackback
