brand.
Förra veckan läste jag Floras eminenta inlägg om ensamtid och insåg att det var just det jag behövde för att få ordning på de snurrande tankarna i mitt huvud. Jag gick ut för att känna på den kalla höstluften, se små löv springa emot mig på stigarna, känna doften av höst. När jag kom in, rosig om kinderna och med löv som fatnat i håret var det så himla mycket lättare att andas.
Comment
Postat av: Maria
Fint!
Postat av: Klara
Promenader hjälper så bra när man har för mycket att tänka på.
Postat av: Marie
Oh underbart och du beskriver det sådär som man känner ibland, hösten och den krispiga luften är magisk på många plan =D
Ja visst är hon söt, hihi
Postat av: Hanna
Ja, ensamtid är verkligen underbart emellanåt. Och sista bilden ser nästan exakt ut som mitt promenadstråk hemma i Sverige! Får mig att sakna Svensk höst <3
Trackback