dubbelandning.
Det är så trist att den här tiden med färgsprakande löv är så fruktansvärt kort. Men luften är fortfarande krispig och äventyr går fortfarande att planera trots att det är långt tills jag får ett uppehåll med skolan igen. Drömma, drömma, drömma och andas in doften av hans mjuka nacke så ska jag nog klara mig ett tag till.
post tentakaffe.
Idag har jag skrivit min första tenta. Slutsatsen är att det inte riktigt är min kopp te. Min hand skakade så mycket i början att siffrorna mest hoppade omkring på pappret men efter ett tag så gick det bättre. Efter de fyra timmarna var min hjärna och kropp ganska ur takt så jag gick en promenad längs avenyn innan jag vände mot centralen där min pojke jobbar. Han ordnade en kopp varm choklad med hasselnötssirap (typ flytande nutella) och jag började känna mig lite mer mänsklig.
puss!
berg.
När jag gått en promenad, haft vinden i håret och Lykke Li i öronen känner jag mig lättare. Känner mig mer som jag. Och när jag kommer in igen finns det fortfarande lite tid kvar av söndagen. Så jag hinner till och med rita med pennorna som jag inte rört på länge.
ekokammaren.
Det var så fint att vakna av sig själv på morgonen och känna att jag fått en hel natts lugn sömn. Jag stannade ett par extra minuter för att bara lyssna på regnet utanför. Sedan smög jag ner till mamma och gömde mig under täcket med henne innan hon kittlade mig tills jag kapitulerade och vi gick upp och kokade gröt till frukost.
when in doubt, pause for tea.
Har ni tänkt på hur snabbt det mörknar? Inte för att det gör mig så mycket eftersom jag mestadels spenderar dagarna med näsan i skolböcker. Jag har hur som helst införskaffat ett nytt te som så otroligt älskvärt i höstkylan.
vi.
Februari 2013. Min bästa vän skulle ha filmkväll med ett gäng hon träffat på valborg året innan. Hon sa "Jo, Sandra följ med. Du behöver träffa lite nya människor." Jag ryckte på axlarna, som jag gjorde åt det mesta den tiden. Det fanns få saker som kunde tränga in i min bubbla av självständighet som jag slutit som skyddsmur omkring mig. Men jag följde med ändå.
Vi satt i soffan, han och jag, medan Sleepy Hollow rullade på i bakgrunden på den lilla tjocktv:n Vi pratade om Tim Burton och var lika betagna båda två. Han satt med armen om mig. Vilket inte betydde så mycket för mig. Dessutom hade min vän slagit fast vid att den här killen förmodligen hade en crush på henne. Det skulle inte förvånat mig, hon är underbar.
En månad senare fyllde jag 18 och jag fick nyckel till världen. En månad efter det fyllde en klasskomis år och den lilla skaran tjejer som klassen bestod av skulle ut och fira henne. Jag var på något sätt en del av dem, även om jag inte ens idag begiper hur.
Klockan tickade mot midnatt och vi var uppe vid avenyn påväg till klubben i hörnet som har stängt igen nu. I dörren möter jag killen som mitt hjärta svärmat för något år innan. Innan jag lärde mig att han var ute lika mycket efter kärlek som jag var sugen på att bli ett namn på hans lista. Men det finns något vänskapligt över honom och det tänker jag inte glömma. Han drar med mig utan att fråga och säger "Sandra, jag har hittat så sköna människor som du måste träffa." Jag protesterar inte, jag har för länge sedan tappat mitt sammanhang med de jag kom med. Jag hälsar på gänget och killen med ruffsigt hår och busiga ögon sträcker fram handen.
"Markus."
"Sandra"
Vi tittar en stund på varandra.
"Har vi träffats?" frågar han.
Min hjärna jobbar genom dimman av öl och cosmopolitan men tankebanken sviker inte utan över mina läppar rullar:
"Hos Julia."
Han ger mig en igenkännande blick och ler.
"Just det."
Efter ett par månader av fikor, gråt, fel famnar och hångel på dansgolven på göteborgsklubbarna sitter vi i oktober och håller hand på tåget. Vi är på väg till Alingsås för att kolla på Lights och fika. Det är då jag försiktigt plockar ner mina sköldar och berättat att jo jag är kär i honom också. Det är ett år sedan idag.
horisontlinje.
Lördag. Och jag grundade med en superfrukost samt kaffe plus andra livsnödvändigheter.
Sedan satt jag här ett par timmar och pluggade matte (det mesta av tiden...lovar)
"Men här kan man ju inte sitta hela dagen" tänkte jag och gick ut för att posera lite i skogen.
Snälla sluta inte vara såhär vackert <3
Kom in igen och smörjde in mina hösttorra händer med den här krämen som verkligen är megabra. Tips!
Jag satt och läste en stund.
Sedan kom världens bästa nacke och pojke och vi körde ett pluggrace till.
Hoppas att ni har en fin måndag.
black/ white
Jag skulle kunna skriva om alla timmar jag lagt på studier den här veckan eller om hur det är att gömma sig på toa och gråta för att allt känns så övermäktigt inför tentorna, och sedan ändå gå på en föreläsning till. Men den här veckan har också innehållit små vardagsvinster. Så här kommer tolv bra saker från vecka:
: Teet höll sig varmt tills jag kom till skolan
: Blev ompysslad, masserad och pussad i nacken av min pojke för att kurera min förkylning
: Mamma kommer upp med varm svartvinbärssaft två nätter i rad vid klockan 02.00. För att jag inte kunde sluta hosta.
: Sittplats på bussen varje dag. Win!
: Köpte nytt te av hjälpsam personal på NK
: Spontanfikade med regnet smattrande utanför fönstret
: Skojbråka, pussas och hålla hand
: Expiditen på apoteket gav mig en kupong med 20% rabatt på ett köp för att det var fredag
: Man kan få en pumpkin spice latte lite mindre söt om man ber snällt
: Fick världens bästa tesil av pojkvännen för att mina är sämst och te är livsnödvändigt i förkylningstider
: Ben Howards nya album
: Känna att det inte är hopplöst
och idag får jag vakna utan att klockan ringer och slå på stort och laga gröt black &white till frukost.
Puss <3
i am hanging on.
Fredagskväll. Jag sitter i en lägenhet på Hisingen med två favoritpersoner. Vi dricker te och sangria och är alldeles utslagna av matkoma. Min röst försvinner mer och mer under kvällen och kvar blir en jazzigt raspig stämma. Så när han och jag sedan beger oss hemåt mitt i natten, och håller varandras händer i höstkylan, insisterar han på att köpa halstabletter åt mig när vi passerar en 7-eleven. Sedan dess har jag druckit miljarder koppar te och virat halsduken lite tätare kring halsen än vanligt.
sorry for the mess.
I söndags vaknade jag av smatter på rutan och en hand som strök mig över håret.
"Jag tror inte att jag sovit så bra på två veckor" raspade min röst fram. "Det märktes" sa han och pussade mig i pannan.
Eftersom lakanen var extra varma den här söndagen så tog det ett tag innan vi kom ner till köket för att göra en världsbra söndagsfrukost.
Jag körde honom till tåget och sedan åkte jag till min träning.
Efteråt hade det spruckit upp och världen var alldeles glimrande vacker. Så det passade bra med en lite promenad. Det är så himla lätt att andas i höstluften.
Sedan kokade jag en kopp te och njöt av att inte ha en enda tanke i huvudet.
höstligheter.
Jag ska stryka under ord i böcker
Jag ska dansadansadansa hela nätter i rostrött läppstift och svarta klänningar
Jag ska träna
Jag ska plugga
Jag ska skriva tentor
Jag ska baka äppelpaj
Jag ska bryta 0,5-stift när jag skriver betraktelser i slitna anteckningsblock
Jag ska gå på muséer
Jag ska dricka kaffe på caféer och tänka att detta är jag värd efter alla matlådor jag släpat
Jag ska testa veggo-recept
Jag ska äta varma croissanter
Vad ska ni göra i höst?
rosa hudsalva.
Samma eftermiddag som jag planerat in en efterlängtad fika med min pojkvän, då han även lovade att stå för kaffet, sprang jag från vagnen till apoteket för att hämta ut mina p-piller. Väl inne krockar jag nästan med den rosa montern och det slår mig att det är oktober och den rosa månaden. Så med mig från apoteket får jag också med mig en liten hudsalva som är perfekt att droppa ner i väskan.
brand.
Förra veckan läste jag Floras eminenta inlägg om ensamtid och insåg att det var just det jag behövde för att få ordning på de snurrande tankarna i mitt huvud. Jag gick ut för att känna på den kalla höstluften, se små löv springa emot mig på stigarna, känna doften av höst. När jag kom in, rosig om kinderna och med löv som fatnat i håret var det så himla mycket lättare att andas.
kanelbullelycka.
Igår hade jag ett megafint och megasaknat besök från Skövde. Efter att vi attackkramats på perrongen fyllde vi eftermiddagen med välbehövligt prat och kanelbullebak. Jag förstår inte hur jag klarat mig utan denna kloka människa så länge.
När min pojkvän sedan anslöt sig på kvällen låg vi tre i en kramhög och åt kanelbullar hela natten ungefär.
Och, hallå, hur fint är inte det ni skriver egentligen?
“When people talk, listen completely. Most people never listen.”
Hej på er! Jag har brist på bilder men inte brist på ord. I helgen har jag bestämt att jag ska ta till vara på mig, eftersom det är den enda faktor som varit bortglömd hela veckan när allt handlar om prestationerprestationerprestationer. Kameran har fått ligga stilla eftersom jag befinner mig i skolan från åtta till fem varje dag men att hösten har börjat går inte att missa och det gör att lyssna på Mumford& sons extra meningsfullt.
Kan ni inte berätta om något fint som har hänt er?
