Sandra Leone

▲

sweet dispotition.

 

Det är så himla konstigt att sakna något som har varit när man nu är så långt fram. Jag tittar i mitt bloggarkiv och minns varför det inte finns något "Maj 2013" där och då försöker jag minnas vem jag var under den månaden. Det går inte. Det enda jag kan minnas från maj förra året är sena nätter utan mål, pirr i magen på fredagskvällarna och att jag andades så himla mycket. Vad minns ni från er maj 2013?

Jag minns ångest och varma nätter. Jag minns första doppet och hallonsodabubblor i näsan.

Alldeles för lite faktiskt. Det är grått, för hela den våren var grå. Men jag vet att dessa gråa moln hade börjat lätta och att jag var på möhippa och upptäckte världsvackra Helsingborg. Och så var jag på festivalen Popadelica och såg Team Me, ett av mina favoritband. När jag tänker på det så var det nog inte så sorgligt som jag först minns det.

Jag minns dessvärre inte så mycket av mitt maj 2013. Sista skolstressen och väntan på en, vad jag trodde då, härlig sommar. Jag minns också vackert väder och kreativa planeringar.

För ett år sedan, maj 2013 var jag kär och det var fint. Jag höll hand hand på bussen och somnade i hans famn.

Nu. Ett år senare har vi börjat prata lite smått igen och det är så jäkla fel och jag river bara upp gamla sår.

Starkast var väl den här sjuka vuxen- och livsångesten jag hade då. Den finns fortfarande, men är inte riktigt lika stark som då. Det var kort sagt en månad som skavde något så in i.