silverringar.

 
 
Det enda jag verkligen ville unna mig den här helgen var en fika på ett mysigt cafe och höra regnet trumma på fönsterrutan. Så efter att vi vaknat på lördagsmorgonen hos mig tog han mig i handen och ledde ut mig till bilen och körde mig till ett av hans favoritställen.
 
Övrigt som gjorde helgen megabra:
: Vi köpte varsitt par supersnabba skor
: Lagade lasagne samt crème brulée och bjöd in fyra bra personer till
: Äta frukost tillsammans innan någon annan vaknat än
: Hittade den här
 

havet ropar och överröstar vågorna.

 
Lyssnar på lugna spellistor på bussen på väg till jobbet, trimmar häckar och gör fint bland gravarna. Hemma; sköljer jag ur döda flugor ur håret och låter det självtorka så att det bara blir ett burr av alltihopa. Tar med en liten termos med kaffe i och läser tag fyra men betala för tre på Akademibokhandeln. Trots det väljer jag bara ut en speciell bok.

kalejdoskop.

Helt plötsligt var det fantastiskt många som tittade in här och det är förmodligen tackvare Jennifer som skrev så himla fint om min blogg. Hej på er!
 
 
I söndags köpte jag och pojken min bigarråer och delade på en kaffe. 
 
 
Efter det mötte vi upp en kramgo flicka som hade bakat keso- och morotsfrallor. Vi slog oss ner på en solplätt i trädgårdsföreningen. 
 
 
I Palmhuset avslöjade de hur tepåsar växter. Detta är Earl Grey-platan. 
 
 
Utanför hade rosorna börjat slå ut och vi satt på en bänk och solade våra fötter i eftremiddagssolen.

my heart goes way to slow.

 
Någonstans, någon gång, på något sätt glömde jag bort vad som var viktigt. Jag glömde att det inte var att vara perfekt för någon annan som är viktigt och aldrig vara fel, göra fel eller säga fel. Utan att de saker som är viktiga är att
:Vara full, mätt och glad på midsommarafton och leka pantgömme med de finaste vännerna fastän man nästan är 20 år.
:Eller när ett uttryck myntas i stil med: "Lika djupa som namnen [mina] spotifyspellistor".
:Hitta några ungefär lika midsommarglada människor och vara med och spela brännbol.
:Vara uppe tills solen nästan går upp och tänka att det skulle verkligen vara kul att se soluppgången med dessa fina människor.
:Och utan att ha plockat blommor och lagt dem under huvudkudde drömma om alla man älskar.

äta djur.

 
För ett tag sedan läste jag ut den här boken som handlar om köttindustrins fruktansvärda förhållanden och vad det egentligen innebär att äta djur. Boken ställer frågor om varför vi egentligen äter kött men uppmuntrar inte direkt till att sluta äta djur utan lämnar läsaren med frågan om vad du ska göra med kunskapen. Nu när du vet sanningen om att äta djur. 

blommor i ett skägg.

 
Här kommer ett riktigt midsommarskägg dagen till ära.
Tänker att jag snart ska packa ner potatissalladen och rätta till blomkransen för att fira en riktigt fin midsommar med de allra bästa personerna som det går att tänka sig.
Glad midsommar till er ♥

här och nu.

 
Längtar efter: att inte behöva stiga upp klockan 06.00 varje morgon utan kunna slumra hela morgonen omlindad av trygga armar.
 
Är ledsen för: att dethär med framtiden är svårt och att det kanske ska regna på midsommar.
 
Är glad över: att jag, trots att framtiden är läskig, kan ta mig vart jag vill. Och att solen lyser från klockan tre på morgonen till tio på kvällen.
 
Äter jag helst: något jag packat ner till lunch dagen innan.
 
Är det finaste jag vet: vakna morgonrufsig med gårdagens smink under ögonen och med ett rött handmärke på kinden för att jag sover så konstigt, och få höra att man är vacker.
 
Läser jag: Allt det där jag sa till dig var sant och gamla metrotidningar som folk lämnat i lunchrummet.
 
Är galet stressad över: INGENTING!!! <3
 
Lyssnar jag helst på: Håkan, och vill stå på Ullevi och dansa igen.
 
Drömmer jag om: att få göra den här sommaren till den allra bästa.
 
Blir jag nostalgisk av: när jag hör ett gäng mopeder bryta tysnaden i sommarkvällen.
 
 
 

om jag bara korsar vägen är jag fri sen.

 
Ryggen värker efter jobbet och allt bärande av vattenkannor fram och tillbaka men det gör inte så mycket för jag tänker på alla sommarkvällar som jag kan få bära denna.

palmhuset.

 
 Att fly in i Palmhuset är bästa sätt att gömma sig undan vinden. Annars älskar jag att allt känns som sommar och att personalen på beyond retro är så mysiga och hjälpsamma när de plockar fram en blommig klänning till mig att bära på midsommar.  

jag ser att det brinner.

 
Känner mest att jag vill överge detta land där regnet alltid faller vid de mest olämpliga tillfällen. Alternativt baka tusen chokladbollar och rulla dem i kokos för att servera alla vänner jag älskar så förfärligt. 
Vad tänker ni på denna fredag?

romantiskt oromantiskt.

[Bilder härifrån]
 

Att romantisera livet faller sig ofta naturligt slog det mig när jag satt och dinglade med benen på en jättehög parkbänk en bit från Stigbergstorget. Som sällskap hade jag två megabra pojkar och sommarsolen. Vi satt och åt pastasallad som tre timmar tidigare legat djupfryst tillsammans med annan överbliven mat ifrån studentfesten och var därför en fortfarande ganska djupfryst klump. På Järntorget hade vi också köpt jordgubbar för 20 kr som kunde hålla detta låga pris endast för att de inte var estetiskt vackra.  När vi packat ihop vår oromantiska picknick och ätit upp nästan alla de vanskapta jordgubbarna promenerar en dam förbi och rakt in i den stora högen hundbajs som vi tre kommenterat tidigare. Jag bara gapar och tänker ”Hur kunde hon missa den?” medan pojkarna skrattar och solen lyser upp deras ansikten.

 

Trots att livet är så fruktansvärt oromantiskt emellanåt fanns stunderna idag då vi gick in i trånga skivbutiker som sålde gamla böcker och vinyler. Eller när ett av våra stopp på väg till vagnen blev Hemköp för att en i vårt lilla gäng försäkrade oss om att detta var den bästa Hemköp som fanns men ändå kom vi ut med en juice som smakade morotsblast. Jag känner ändå när solen försvunnit bland träden:

”Livet vilken grej!”


allt det där jag sa till dig var sant.

 
På studentdagen tilldelades jag ett litet stipendie som ett bevis på att allt mitt slitande under gymnasietiden inte bara blev olika bokstäver på ett hemskickat papper. Över stipendiet blev jag förstås megaglad och gjorde en spontandans i klassrummet. 
 
Dagen efter studenten lunchades det i stan samt dracks otroligt många koppar kaffe och jag passade på att köpa en bok som en high five till mig själv.

tack för tårarna på kinderna.

 
7:e juni 2014
Håkan Hellström spelar på Ullevi och sätter samtidigt ett publikrekord. Han spelar "Kom igen Lena" som var den första av Håkans alla verk som jag lyssnade på repeat en hel sommardag för flera år sedan. Jag och min bästa vän sjöng tillsammans med 69 000 andra att "kärleken skonar ingen" och jag tänkte på hur bra det stämde in på oss. Vi som inte skulle bli kära för "sånt där är slöseri med tid".
 
När "Det kommer aldrig va över för mig" hördes kändes det som om vi skulle stampa hål i marken och rasa genom jorden. Natten kom och vi lämnade arenan till "Hey Jude" medan föttrena trampade på engångsglas och gamla chipspåsar.
Vi är två steg från paradiset om vi bara vågar ta dem.

be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde.

 
 
Några instagramögonblick som blandannat visar en picknick i slottsskogen, årets första dopp, firandet av min kusins student, firandet av min egen student och bra saker att spendera kvällarna med. 
 
Idag vaknade jag vilandes på hans bröstkorg och nu fortsätter jag att ladda upp för Håkan kväll! 

fragile.

 
På rutan knackar regnet men inne i mitt rum blommar det som aldrig förr av blandannat rosor och pioner.

studenten för tusan.

 
Jag har skålat i champange kl 07.00, fått skrivna ord i mössan, dansat som en galning i ett konfettiregn så att jag tappade känseln i allt utom hjärtat. På flaket hoppade vi så att fötterna domnade och jag fick skavsår i armvecken av min klänning. Men oj vad kul det var. På kvällen var det studentfest och alla med vit mössa trängdes på tåget för att sedan sätta dansgolvet i gungning hela natten. Jag har tagit studenten för tusan!

min sista livlina.

 

Jag simmade som en fisk i en för trång skål. Så att varje gång jag skulle vrida mig för att lägga mig bekvämare gneds hela kroppen mot glaset och det gjorde förfärligt ont.

 

Jag började äta mindre så att även jag skulle passa in där i glasskålen tillsammans med de andra, men de fortsatte titta konstigt på mig. Tillslut var listorna med ”mellanmålsförslag” och matrestriktioner så många och mina ben så trötta efter all löpning innan frukosten att jag inte visste hur jag skulle fortsätta.  

 

En dag så började jag knacka lite i kanten på glasskålen och plötsligt öppnades ett litet hål. I hålet kastade jag ut all min kreativitet och lät den flyga fritt. Jag fotograferade, ritade, skrev och så en dag, helt oväntat, var det någon som ropade tillbaka från hålet.  Jag kunde inte tro att det var sant så jag började kasta ut flera fotografier och betraktelser ur hålet. I takt med det blev denna person inte ensam utan det samlades en hel hög med vackra människor på andra sidan glasskålen som ropade till mig, peppade mig och gjorde mig stark.

 

Jag började växa igen så att glasskålen ännu en gång blev för liten men jag började inse att det inte var kroppen som växte utan hela mitt sinne. Varje dag gick jag till hålet i glasskålen och varje dag var det någon som ropade tillbaka något om världen utanför. Den var storslagen och jag undrade hur jag skulle få bli en del av den.

 

Jag använde helgerna till att ibland krypa ut ur det lilla hålet i glasskålen för att andas lite och så mycket jag fick se. Jag började se Göteborg med nya ögon, jag såg det vackra i rykande tekoppar på kvällen, jag var kreativ och jag var verkligen lycklig. Jag lärde mig om feminism och att det felet inte låg i mig som jag trott i nästan två års tid. Jag lärde mig att det faktiskt finns människor som har likadana intressen som jag och jag lärde mig att det finns människor som kan älska mig för mig. Så jag ålade mig ur hålet tills måndagen började och jag fick krypa tillbaka igenom tillbaka till glasskålen.

 

Under de tre åren jag suttit där i min skål har hålet blivit lite större. Till en början försökte jag täcka över det så att ingen skulle se men jag slutade snart för jag märkte att väggarna började rasa ohejdat kring mig. Det gjorde ingenting alls utan jag det blev helt enkelt så att jag klev ur glasskålen lite oftare.

 

Så mitt liv utanför glasskålen blandades med livet inuti men nu var hålet så stort att det inte längre gjorde ont att vända på sig och sträcka på kroppen. Glasskålen var skolan, hålet var bloggen och de ropande var ni. Jag tar studenten idag och i samtidigt kliver jag ur glasskålen för alltid. Hej på er.


dagarna innan.

 
 
Så här ser det ut. Oglamorösa sysslor som toalettstädning och att bära bord upp och ner för trappor blandas med att prova studentklänningar och öppna brevet jag skrev till mig själv förra året.

det är svårt att minnas vad man älskar.

 
Ni är så begåvade allesammans, klipska och kvicka när ni skriver till mig och jag blir så himla glad av det. Så glad att jag börjar minnas alla små ljusglimtar mellan allt som ska fixas inför studenten, studier och framtiden. Som att gå förbi caféet där min pojke jobbar och få kaffe och sedan gå på stan i fyra timmar för att hitta en back-up-studentklänning ifall min andra skulle vara bortom räddning efter flakåkandet. Jag hittade en, och när han och jag satt på tåget hem hade han också tagit med en av caféets goda smörgåsar. För att äta hade ju såklart inte jag tänkt på.

Om

Min profilbild