brev till kroppen.
Jag är ute och går. Frosten får mina steg att krasa. Plötsligt fösvinner marken under mina fötter och hela vänstra sidan av kroppen rasar ner mot den kala frusna stenen och luften går ur mig. Jag sätter mig upp och hela kroppen skälver, andningen är tung och jag undrar vilken del av mig som har gått sönder. Efter ett tag slutar ryggen värka och jag andas som vanligt och det enda som forfarande känns är en molande värk i vänstra armbågen. Som en änkestöt ungefär. Det är så svårt för mig att komma överens med min kropp, speciellt under juletid. När mat är så centralt men min kropp är så himla stark ändå. Den klarar fall i första frosten, stega över knotiga grenar och att gå långa sträckor. Så jag tänker att den faktiskt har förtjänat lite julvila den med.
Comment
Postat av: Daniella 🌙
dina bilder ar fantastiska
Postat av: ISA
Kroppen är allt himla bra den! ta hand om dig! kram
Postat av: minea
alltså e nykär varje gång jag besöker din blogg pga dina bilder e så sjukt obeskrivligt fantastiska
Trackback