tjugohundrafemton.
2014 har jag kämpat för brinnande livet. Året har kastat omkring mig som en borttappad strumpa i en tvättmaskinen och blandat om mig tillsammans med glädjetårar, hjärtekross, lyckorus och skrapsår på knäna. Livet har emellanåt känts snorjobbigt och sedan fjäderlätt. Jag har dansat så mycket att jag inte kunde gå dagen efter, jag har vaknat morgnar och inte förstått hur jag ska ta mig upp för att hjärtat väger så mycket. Många nära har flyttat långt bort och jag har fått hålla min katt för sista gången när hon trillade ihop i min famn. Jag har gått på stundetfester, druckit billig öl på dansgolven, haft havsvindar i håret, uppslukats av novembermörker och tårkat bort miljoner tårar i kollektivtrafiken. Men jag står upp, jag står faktiskt upp och jag ler. Raketerna dånar; jag hör nästan ingenting men jag är tillsammans med personerna som vill att jag ska vara här. Det är anledningen att kämpa och vända rätt på tjugohundrafemton.
Gott nytt år kära läsare
betraktelser.
Vid frukostbordet medan mitt nya te får svalna lite i koppen och ett litet snöfall tar form utanför skriver jag en lista för tjugohundrafemton. Det nya året innebär att mina tentor kommer närmre och alla måsten samlas på hög men också känslan av blanka blad som ska fyllas. Ny start, nya möjligheter. Det är lätt att fokusera för mycket på vad vi borde gjort, alla misstag vi begick och saker som bara blev fel. Men jag ska försöka, inför det nya året, att vara tacksam för allt jag gjorde för mig själv och andra 2014.
what we will become.
Jag vaknar upp till en bländande vit morgon, inlindad i varma armar och ljudet av hjätslag. Efter frukosten virar vi in oss i stora halsdukar och tjocka jackor och går ut och fjantar oss i snön, berättar knäppa grejer för varandra och slåss med istappar. Efter en tid, jag vet inte hur länge, kommer vi in och kokar varm choklad. Vi kastar oss i min säng och försöker sammafatta året och peppa inför det nya. Vi har rosiga kinder från kylan utomhus men inne är det varmt.
om att inte köpa allt vi inte fick.
God morgon (ungefär) kära läsare. Jag är ganska precis hemkommen från Finland och min pappa. Min väska däremot stannade en natt till i Helsingfors eftersom den inte hann med planet men den beräknas dyka upp vid tre. Hoppas att ni har haft en fantastisk julhelg och känner er utvilade. Min jul har varit den bästa på många sätt även om allt blivit annorlunda och oförutsägbart.
Jag har haft privilegiet att få fira jul tillsamans med båda mina föräldrar i alla år, trots att jag är ett skilsmässobarn. Men i år, i och med pappas flytt till Finland var det inte möjligt. Det var i alla fall bestämt att jag skulle fira med honom i år. Så den 22 december dimper jag ner i det lilla samhället där han bor och möts av vintervita vägar och snötyngda grenar; en enorm kontrast mot de gråvita skyarna i Gbg. Min jul firades först med uppersittarkväll hos några bekanta som inte hade något emot att störas i julstöket, julafton var vi på nytt besök och vi skyndade från bilen förbi de -18 graderna in till julstjärnor, kardemummakaffe och öppen spis. Det här är också första julen som jag inte önskat mig något alls. Jag tror att det har befriat mig från mycket julstress. Det är nämligen så att i detta lilla samhälle där pappa bor är allt stängt på juldagen och annandagen. Alltså ALLT. Därför har jag varit sluppit mellandagshysterin som uppmuntarar till köp, Köp, KÖP. KÖP ALLT DU INTE FICK! Det är avsaknaden av konsumtionshest som fått mig att njuta av knarrande snö och kylan som biter i kinderna och att sedan få komma in till ett julpyntat hem och dricka glögg med russin och mandel.
Visst låg det ett fåtal paket till mig under granen till mig. Det var presentkort i favoritbutikerna men också en cykel till läkare utan gränser och en donation till ung cancer och de gåvorna har verkligen känts som de finaste i hela världen.
Kramar
högt och lågt.
Ibland är det så kul att kolla bak här i arkivet. Lite läskigt på samma gång för jag ser hur livet har förändrats; intressen som bytts, vänner som försvunnit, de som stannat och de som kommit till. Alla de dagboksblad jag fyllt, för alla insikter jag nått och allt jag skapat mig finns också där. Nu, mitt i juletid och julklappsinslagning blir jag så tacksam för alla tårar, alla förvirrade dagboksblad och allt det som jag faktiskt inte kunde göra något åt. Vilket kan tyckas konstigt men jag tror bara att det betyder att jag är stolt över mig själv, vad jag blivit och den jag vill bli.
brev till kroppen.
Jag är ute och går. Frosten får mina steg att krasa. Plötsligt fösvinner marken under mina fötter och hela vänstra sidan av kroppen rasar ner mot den kala frusna stenen och luften går ur mig. Jag sätter mig upp och hela kroppen skälver, andningen är tung och jag undrar vilken del av mig som har gått sönder. Efter ett tag slutar ryggen värka och jag andas som vanligt och det enda som forfarande känns är en molande värk i vänstra armbågen. Som en änkestöt ungefär. Det är så svårt för mig att komma överens med min kropp, speciellt under juletid. När mat är så centralt men min kropp är så himla stark ändå. Den klarar fall i första frosten, stega över knotiga grenar och att gå långa sträckor. Så jag tänker att den faktiskt har förtjänat lite julvila den med.
saffransfalafel.
Jag har inte ord för gårdagen, de räcker liksom inte till. Vi firade jul, han och jag och gruset knastrade under våra fötter när vi gick hem. Jag kände att jag hade gjort alldeles för mycket på en vecka. Ni vet när kroppen känns sådär tunn så att första vindpust skulle kunna blåsa omkull en. Så han tände ljus och tappade upp ett bad och satt och håll om min lilla kropp en stund. "Man behöver faktiskt inte göra allt".
Vi gjorde en saffranspuddning och öppnade paket och jag började skratta och sluta tänka på skolan och tentor. Jag fick små stafflin och små, små canvastavlor och akvarellpapper. Det var perfekt.
Och idag har jag rullat saffransfalaflar och köpt torkad frukt av den lokala handlaren. Hoppas att ni unnar er lite julledigt trots att ni har saker att göra.
vill → vill inte.
Vill: se Harry Potter-filmerna och dricka vinterté
Vill inte: skriva ut fler övningstentor.
Vill: äta risgrynsgröt med kanel till frukost
Vill inte: värma min matlåda i en micro med en biljon andra studenten. Dessutom är laporna i 9/10 trasiga
Vill: julpyssla, julpynta, julbaka
Vill inte: sitta i gråa hörsalar. Lite kärlek till min matteföreläsare ändå.
Vill: äta lussekatter med mina favoriter.
Vill inte: ha long distance relationship med min BFF. Någon borde förminska atlanten.
+ vill verkligen inte ha den där annonsen ovanför bloggen...
Vad vill/vill inte ni?
14:e.
I söndags var det tredje advent.
Julpirrig som få ordnade jag lite risgrynsgröt till frukost toppat med ett försök till hjärta </3.
Efter tredje-advents-frukosten skulle jag och Klara träffas för första gången efter att ha sneglat lite på varandra i gymnasiekorridorerna i två år. Vi åkte till Haga och trängdes på ett café och pratade framtid, nutid, dåtid, pms, pojkvänner och diverse katastrofer som kan inträffa när en pysslar med bloggdesign. Alltså så brilliant person.
Efter fyra timmar ungefär kändes det som om det var dags att lämna vårt bord till andra kaffesugna människor. Vi gick och tittade in i små butiker, promenerade genom Vasa och förbi Magasinsgatan och här står hon och glittrar tillsammans med NKs julskyltning.
Efter det skulle hon gå och tittat på The Hobbit (avis) och jag träffade en pluggtrött pojke. Vi åkte hem och åt grönkålspaj, drack te och fikade lite mjuk pepparkaka... och så var den eminenta söndagen slut.
marauders map.
Idag har jag mest tentapluggat men också hunnit äta en lussekatt och dricka kaffe. Sedan gick jag på en kort promenad i vinterblåsten tills mina händer blev så kalla att jag flydde in till en bok och julbelysning.
vapendragare.
Är det redan fredag? Hur går det ens till när dagarna försvinner? Mitt bästa tips för dig som inte ska tentaplugga den här fredagen är att baka pepparkaksbollar och till det behövs följande:
Ca 8 st urkärnade dadlar
2 dl mandel
1 tsk vanljsocker
1 msk kokosolja
Kanel, kardemumma och ingefära efter smak.
Sedan är det bara att mixa och rulla dem i små bollar.
vintervit.
Mina december dagar börjar här.
Sedan väljer jag en stickad tröja och åker till skolan.
Och önskar att världen kunde bli vintervit.
ps. puss på er vad gulliga ni är! Tack för alla kommentarerna här <3
M.
Igår var en så himla bra dag. Den bästa måndagen jag haft ungefär. Jag och pojken vaknade tätt tillsammans och innan vi skiljes åt tog han med mig till deras sektionslokal så att jag skulle få se hur de julpyntat och slagit in takplattorna i julpapper så att det såg ut som om det satt julklappar i taket.
Efter våra varsina skoldagar möttes vi upp på centralen för att åka hem till mig. Pendeltåget var sent men han gick och hämtade kaffe till mig och värmde mina iskalla händer. Tillslut kom tåget.
Hemma så gjorde vi improviserad kikärtswok och jag packade en oglamorös matlåda. Sedan hämtade vi alla filtar som fanns och kurade ihop oss framför Love Actually. Det är min absolut bästa julfilm. I mitten av filmen ungefär kokade vi glögg och åt pepparkakor. Kommer leva på den här dagen länge.
adventsporträtt.
Ikväll ska jag, istället för tentaångesta, mysa ner mig framför en julfilm tillsammans med min pojkvän. Han lovade glögg med russin och mandel också.
Ta hand om er.
I solemnly swear.
Alla mina bra dagar börjar med frukost. Här är grahamsgrynsgröt och små amerikanska pannakakor.
Alltså Göteborg <3 Här skulle jag i alla fall möta upp min pojke. Vi skulle på julmarknad i Haga.
Det var sååååååhääääääär mycket folk!
Men jättefint.
Efter att vi promenerat ner och upp igen för Haga Nygata satte vi oss på café Garbo och låtsades att vi speed dejtade så vi turades om att ställa massor av frågor till varandra.
Efter det såg vi soliga fasader...
och en kamel!
Cirka såhär glada blev vi då. Efter det så gick vi till InEx och tittade på saker jag mycket hellre skulle vilja köpa än studentlitteratur och sen åt jag en veggoburgare, åkte hem och tittade på Harry Potter och de vises sten.
Vad har ni gjort idag?
weekday warrior.
Att känna att en gör tillräckligt är svårt. Att känna att en gör för lite händer mig hela tiden. Jag springer från spårvagnar över skolgården till nästa föreläsningssal och kvällarna blir sena och morgnarna tidiga. Känslorna sitter på utsidan och det är svårt att blinka bort tårarna emellanåt när jag sitter på tåget på väg hem eller gömt mig på toa bara för att få andas. Hemma; när jag slagit igen dörren och möts av julbelysning hämtar jag mina sammetsleggnings ur garderoben, kokar te och tar en pepparkaka. Jag råkar hitta en låt med Melissa Horn som jag lyssnade på mina gymnasieår. När allt på ett sätt kändes ännu svårare än nu fast av andra anledningar. Jag får kura ihop mig i min pojkes famn och han stryker mig över håret och pussar mig på pannan. Så visserligen är jag kanske är helt fel ute. Detta är kanske inte alls vad jag ska göra i framtiden men hur som helst ska jag ändå ha klart för mig att; en behöver för fasen inte rätta sig efter någon.
december.
Det är måndagmorgon och kolsvart ute men det är första december och det är nedräkning till julafton. Egentid, mystid och att unna sig saker ska min december handla om. Jag ska baka julgodis och hålla hand, lyssna till julmusik och slå in paket i prassligt julpapper.
