Sandra Leone

 

I torsdags var det ingen som orkade trycka på bussens stoppknapp vid skolan så alla åkt en station för långt. Min vecka har väl följt det temat och jag har varit nära till gråten varje dag. Jag legat rastlös flera nätter och kännt hur det kryper i alla leder. Jag har bitit ihop käkarna så hårt och svalt orden, det är nästan så att jag hört tänderna krasa på insidan munnen. Det går inte, det måste förändras.