Sandra Leone

▲

I Paris blir det aldrig riktigt tyst

 

Ni önskade att jag skulle berätta mer om Paris, chérie av Ida Pyk som jag läste på tågresan upp till Stockholm. Den var lättläst både språkligt och fysiskt då jag kunde bläddra mellan sidorna med en hand och hålla den andra i min pojkes. 

 

Paris, chérie berättar om Alva som lever ett grått Stockholmsliv men som en dag får ett erbjudande om att arbeta som modell i Paris. En historia lika drömmig som omslaget. Dock var det inget magiskt i språket och jag blev inte tagen av den olyckliga kärlekshistorien, plus att modellyrket verkligen framställs som klyschan vi känner till. Det som däremot Ida Pyk verkligen lyckats med är att fånga Paris-miljöerna och det var som att läsa en resedagbok. 

 

Här finns ett bra inlägg om boken skrivet av Ida Pyk själv

 

 

åh, omslaget är ju så fint!

Känner precis samma som du faktiskt över boken.

Köpte den på bokmässan men har inte läst än, är den värd det? Eller ska jag bara lägga undan den tills vidare? Jag har varit så otroligt kluven till den varje gång jag tittat på den...

Åh jag känner precis som du beskrev boken!

Det kanske är något en ska läsa då! jag är så himla sugen på att åka till Paris just nu!

låter som värt att läsa bara på grund av beskrivningarna av paris..!

Håller med, språket var något otroligt jobbig och den var steriotypisk, Way too romantiserande och nä, den föll mig ej i smaken!

Sv: Tack snälla du, tentan gick bra, tror jag :D

Blev mer kär i själva omslaget än storyn tyvärr. :) Skulle nästan köpa boken bara för omslaget, så fint. Kram!

känns ändå värd att läsa!

åh jag blev också helt kär i den där boken när jag läste på baksidan och såg omslaget, men alltså sen blev jag så himla besviken :( för det var fan en av de sämsta böcker jag läst. förstår faktiskt inte hur hon ens kunde få bokkontrakt! :O