Sandra Leone

▲

inget gör så ont som när leendet spricker.

 

Och orden sipprade ur henne, trängde sig genom porerna utan hejd. Hon blev skrämd och glömde vad orden betydde. När lungorna vidgades i andetaget sprack revbenen och hon skrek sig ihålig.

 

Orden var spridda. De gnistrade som stjärnorna i vintergatan. En del var sköra och gick sönder när de hamnade på huden. Andra var mjöliga och rörde sig fort men de farliga orden lämnade skarpa sår i huden på dem som nuddade dem. 

 

Och när orden förvunnit bort med skriket började hon samla nya ord.

 

Vilken rörande text. otroligt vackert skriven.

<3

Åh, så himla fint.

vilken fantastisk höstbild

Åh åh åh!! Bilden å sin sida är helt makalös, men texten... åh. så himla fint.

du skriver fantastiskt vackert.